,

---

Gokväll eller morogn, vikket som

Ikväll så har jag vart med Hanna och Emma, vi va å såg på dans på nordanå alla var så himmla duktiga, Martina, Frida och Viktor ( + en massa mer) gjorde ett ninja framträdande, de va superbra, men ja kunde inte annat än tänka på Marcus, sammtidigt som jag blev så glad av att se de, gjorde det jätte ont, jag saknar honom enormt mycket. Jag är inne på Ingrid´s blogg dagligen och läser om de senaste, Idag gick jag tillbaka i bloggen och kollade på allt som skrivits tidigare. Jag var tvungen att stanna och läsa brevet som Leif gjort till Marcus, de är så otroligt fint, och även om jag läst de förr så får det mig ändå att gråta både av smärta och av glädje. Jag önskar att Marcus fått stanna bland oss så många år till, men de är ju inte jag som får bestämma. Jag vet att han är där uppe och vakar över oss, han vet att han är saknad och att han vill att vi ska gå runt och vara glada, men de är svårt ibland.


När jag tänker tillbaka på alla minnen och stunder ja fått dela med dig Marcus så fylls jag av lycka.
Alla dom gånger vi vart i fjällen tillsammans, i backen, vid middagen, let´s dance på kvällarna när ni mimade och gjorde fina danser till mamma förlåt, i pulkbacken, när ni moonade framför alla bilar ni såg,jag skämdes lite, men det var så fruktansvärt kul.  Ja alla minnen med dig får mig att må bra, får mig att skratta.
När vi va i Thailand tillsammans när stark Leif hade ordnat så vi bara behövde plocka fram AIKs flagga (som vi fick när vi checkad in)  så tog dom oss till er på en annan strand där ni va och tog emot oss.
 Och när Stark Leif hade ordnar skjuts till ett jätte fint ställe där vi skulle äta sen skulle vi vidare till China town (eller nått liknande) att du vart så arg för att de vart fel,dom tog oss tillbaka till hotellet ist för stan,du var så arg och det var så kul, och hur vi tog kort på ramdomes ut från tuktuken, ja alla minnen är helt underbara ja önskade bara att ja kunde få ännu fler att leva på, men ja kan inte ändra på något nu, även om de skulle vara min högsta önskan.
Nu lever vi på våra minnen, för det är de vi har kvar.
 Du kulle sett på minnesgudstjänsten så otroligt många som var där, bara för din skull. De va så otroligt fint och Leif och Ingrid va så otroligt starka, dom hade gjort fina brev till dig, jag tror du hörde. Och lilla syster martina hade gjort tillsammans med frida ett jätte fint bildspel. De var även otroligt vackert ute i hamn. Jag är otroligt glad över att fått lära känna dig som så många andra! 
Vi ses Marcus, jag lovar dig, en dag!  
Marcus Adrian Degerman
tack för allt!

*900111-†080120