You don´t know what you got until you missing it a lot
Pratade en del allvar igår med Erik, och jag insåg att allt hädner nu, fan ja växer ju också upp, tro de eller ej men jag går inte i 7an längre, även om man kan tro de ibland ;)
Men de är sant, man växer upp nu´, men vet jag vad jag vill jobba med? Nej vet jag vad jag vill utbilda mig till? Nej, jag känner viss stress, även över körkortet, känner mig allmänt stressad nu och med tanke på att man snart går ut gymnasiet och att man då ska va berädd på att möta "den andra" världen som innebär jobb och semester och plugga vidare flytta osv....gahhh kan någon stanna upp tiden?
jaja de finns inget man kan göra åt de, bara att bita ihop och hoppas att allt löser sig eller vad?
Nej nu måste jag återgå till min resa genom sverige..
Ja, du växer upp, du med! Jag är tacksam för att du inte har allt spikrakt klart utstakat framför dig. Jag är glad att du känner en viss tvekan över det med! Det låter kanske konstigt, men det är faktiskt vad man ska känna i din ålder... Huvudsaken är att du känner nyfikenhet mitt i allt det där. Det vet jag att du gör. Du behöver inte ha någon brådska med att möta "den andra världen" eller ta några förhastade beslut. Du har alltid varit en planerande person och du vet ändå i stora drag hur du fungerar och tänker, det räcker långt...DU räcker långt! Att plugga, jobba och planera, har du gjort i flera år, det fixar du. Att du snart är 18 år, myndig och kan ta körkort innebär inte automatiskt att hela din tillvaro förändras, du kan ändå ta ditt liv i din takt... det har du alltid gjort och det har ju fungerat bra! Och tro mig, du vill inte att tiden ska stanna upp... Tänk vad du funderade innan gymnasiet och vad de här två åren har inneburit för dig! Tänker direkt på en sång ur en Disneyfilm "En helt ny värld...", Tro på dig själv, jag tror på dig!
