,

Du, du är världens bästa pappa!

Även om du nu fyllt 50 år och förmodligen räknas som gubbe i de flesta
sammanhang så är 50 bara en siffra, men att du är 50 känns lite underligt med
tanke på hur otroligt barnslig och omogen du kan vara.
DU är fortfarande du och jag älskar dig för den du är.
Även fast du har vissa brister, men det har väl alla? Kanske inte lika konstiga
och udda som du men det är det som gör dig till den du är.

Jag vet att du gör allt för mig och har alltid gjort och kommer alltid att
göra. Då menar jag allt från att bjuda på fika, köpa julklappen som jag önskat
mig till att ta vara på alla chanser du får för att skämma ut mig.

Som tillexempel att gå paradgång genom hela stan, då du sätter händerna bakom
ryggen och länger på stegen, skämma ut mig inför mina kompisar, eller kör
”tandpetar trixet” då vi går på restaurang. Men jag har hört att jag är mer lik
dig än mamma, att man kan se att jag är din dotter på grund av min gångstil, är
det positivt?

Mamma berättade även att när hon kom hem med mig och Simon så fick jag en tröja
av dig med texten ”lik far men söt ändå”…tack den värmde pappa!
Men du har ju alltid haft många knasiga idéer, och det är det som gör dig
speciell. 

Men även solen har sina fläckar stora som små. Det kan ju inte finnas allt för
många pappor som är ute sent om kvällarna och fotar grodor och barbiedockor
tillsammans med sina döttrar. Jag minns en gång då jag hade fått en foto
uppgift på skolan där man skulle göra ett bokomslag och vi hade bara en titel
att utgå ifrån, (det hade något med UFO´n att göra) du hjälpte mig och spåna
fram idéer och det slutade med att jag fick stoppa dig, alla dina idéer och
förslag.  Jag tror du var mest taggad av oss två. Men som sagt du ville bara
vara med och hjälpa och det uppskattar jag!



Du, du är världens bästa pappa och bäst av allt är att du är MIN pappa!